En differenstrycksregulator består av en ventil och ett tryckställdon.
Differenstrycksregulatorer i det primära systemet används främst för att etablera ett konstant och lägre differenstryck över en motoriserad reglerventil eller ett helt system/en hel undercentral.
Som tumregel bör en differenstrycksregulator alltid användas när förhållandet mellan högsta och lägsta tillgängliga differenstryck från nätet är större än 2.
En differenstrycksregulator kan även användas för att utföra flödesbegränsning i kombination med en motoriserad reglerventil.
Regulatorn bör placeras i returledningen efter de komponenter där det konstanta trycket ska upprätthållas. I vissa situationer, särskilt när tilloppstrycket är mycket högt, kan det vara användbart att installera en differenstrycksregulator i flödet.
